Juliathereze

Nu är det mycket som har hänt,
vi kan börja med igår. .

Min bror och jag jobbar på samma ställe, han jobbar med allt annat och jag jobbar med korna.
i alla fall, igår när Anton skulle fara hem så regnade det och han kommer på sin kross-moppe och kör i ca 50 km/h. När han kommer ikapp en lastbil som kör jätte sakta som att den ska svänga. Men den har ingen blinkers så han uppfattar inte att den kör sakta förän han är för nära, han lägger sig på bromsen men får inte stopp, försöker köra om men det går inte för att det är en mötande bil på den sidan, slutar med att han vurpar och slår i huvudet i backen med en smäll och glider in under lastbilen.  
bilen som kom bakom han stannar och den mötande för att fråga hur det gick, han som kör lastbilen märker inget och kör vidare.

Min bror har varit med om mycket och han har klarat det mesta, det här kunde sluta riktigt illa. men slutar med ett brutet lilltå-ben och måste hoppa på kryckor i 4-6 veckor.

Idag så var jag på mitt så kallade möte, och det var inte så himla farligt.
jag fick komma in där och det var en snäll dam som kom fram och pratade med oss,
det var även henne vi satt med under "mötet" . Hon sa att det var jätte vanligt med det här nu, och att hon sitter i "möten"
hela dagarna.
Hon var mycket trevlig och jag kände mej verkligen trygg med henne.
hon börjar prata om det som har hänt och beskriver allt i minsta detalj och jag fick sitta där med mamma och pappa och svara på alla frågor hon ställde, sen fick jag även säga om det var så det gick till och en massa.
sen så sa hon att till 99 % så blev det inge böter utan att jag ska få komma tillbaka och prata med åklagaren som ska bestämma hur det blir och säga med "hela handen" att det var fel och en massa sånt. nu får vi hoppas på att jag inte är den där 1 % .
Jag fick frågan "varför gjorde du det ?" och jag sa som det var, att jag inte brydde mej så mycket under den tiden om konsekvenser och att jag har mått väldigt dåligt en längre tid. Att det här verkligen inte är jag och att jag aldrig skulle kunna göra om det. 
Hon sa att jag skulle försöka prata med någon, och att det var jag som man skulle tänka på.
Mamma sa : ja men man behöver inte ta till något sånt här.
Hon : Jo, det är många som gör det för att någon ska se dom, för att dom ska kunna få hjälp.
Jag skulle kunna sätta mej och prata med henne om allt, det kändes så himla bra när jag satt där med henne, det kändes som hon förstod mej.
Ett tag efter det hade hänt så
 var det som om jag "vaknade" jag sa till mej själv att så här kan jag verkligen inte hålla på, det är inte jag! jag måste hitta tillbaka till mej själv nu !
jag måste ta nya tag i mitt liv, annars så pallar jag inget mer. Då skulle jag lika gärna lägga mej ner och dö och det vill jag inte, mitt liv är inte över än. Det här är bara början.

vill bara säga tack till Ulla som hon hette, för att hon lättade på mitt liv lite.

Nu dom senaste dagarna har jag gått runt och tänkt en massa,
och inte varit så himla pepp på livet.
jag har inte riktigt kunna sagt varför jag känns så,
men idag kom jag på de.
Jag mår dåligt över allt jag har gjort det senaste året.
Jag har inte varit mej själv alls, för att jag har mått så himla dåligt.
så jag har stängt av allt som är runt mej och i mej, alltså jag har stängt av alla kännslor och så.
jag har gjort saker som jag ALDRIG skulle kunna gjort i vanliga fall.
Och när jag gjort något så har jag inte brytt mej så mycket om de sen,
jag har inte haft någon samvete, skuldkänslor eller något sånt.
men nu kommer det igen. . .
jag mår så dåligt över hur jag har bettet mej mot andra och vad jag har gjort så jag skämms över mej själv.
Jag vet inte alls hur jag ska ta mej ur detta men jag ska försöka hitta tillbaka till mej själv igen.
Jag ska lära mej av detta och jag kommer förhoppningsvis inte vara med om det igen !
en del saker kommer jag aldrig att göra om !
TIs den 27/5 så var jag med om något jag inte kan säga högt och jag är så himla besviken på mej själv att jag gjorde som jag gjorde. skulle jag kunna göra det ogjort så skulle jag, skulle jag kunna leva om detta år så skulle jag göra de.
På tis den 25/6 så ska jag till stan för att prata med några jag absolut inte vill prata med och trodde att jag, Julia burman skulle prata med på det viset.  :(
Senast idag sa min mamma att hon älskade mej, jag försår inte hur hon kan göra det efter allt jag har gjort. och idag kan jag knappt titta henne i ögonen för att jag skämms så.
Jag älskar inte mej själv och förstår inte hur någon annan kan göra de.

Det blev inget mer än såhär mellan mej och M.
han valde att inte träffa mej igen, och då tänker inte jag hänga mej efter han.
han får skylla sig själv som dissar en sån bra tjej som mej :P

Ja just nu är det många tankar som far runt i huvudet på mej,
det är manne, lina, familjen, jobb, polisen m.m

Manne vill inte träffa mej. jag gillar han. jag har gjort de igen, jag har blivit sårad igen.
jag började ge dej en ärlig chans och nu sitter jag själv här med mina känslor.

Lina och jag hittar nog tillbaka till varandra nu, det känns så. jag behöver henne.
jag är inte hel utan dej.

Familjen. ja varje midsommar så har jag varit med familjen, det är en helg som vi har varit tillsammans på bara vi.
för mamma har ett jobb som gör att vi inte träffs så ofta, pappa har sina tider , nu har man själv jobb. så man träffar dom nästan aldrig.
kom hem idag för att träffa mamma och så, frågade om hon ville äta lunch med mej men hon hade redan ätit och skulle fara igen, så man fick sitta här helt ensam och äta för sig själv.
och i år kommer det inte att bli en midsommar med familjen, mamma jobbar så hon är mer borta än hemma då.
man kan lika gärna hitta på något annat.

Jobb, ja man kanske lika gärna kan jobba, jag kan jobba och få en massa pengar som jag ev måste belata till polisen.
för jag ska träffa dom på tis kl 17,00. då ska jag på möte och höra vad åklagaren säger. bara för att jag är så dum och bryter mot lagen så.

allt bara snurrar i huvudet på mej.. vet inte alls vad jag ska göra ?

M, ge mej lite tid.
Jag vill så gärna att du och jag ska lära känna varandra bättre,
jag vill vara med dej.
men det är inte helt lätt,
jag är rädd för att du ska såra mej. Fast jag vet att man kommer att bli sårad flera ggr om i livet.
men jag klarar inte av att bli sårad igen riktigt än, mina sår sen V har inte läkt än.
det kommer att bli ärr av dom såren och det kommer alltid att finnas med mej,
men jag tänker inte de låta förstöra något som kan bli bra med en annan människa.
Det som har hänt mej tidigare ska inte gå ut över någon annan.
Ge mej lite tid bara så ska jag fixa det här.
Jag tror att du är en bra kille och jag ska försöka lita på dej !
<3

Jag träffade dej precis innan jag gick på sommarlov,
och jag vet inte alls hur jag vill ha de.
 Det lilla jag har träffat av dej gillar jag.
men kommer det att fungera ?
kommer vi har tid att träffas ?